Nu har jag gjort ett fatalt läsmisstag. Att jag aldrig lär mig! Jag kände mig så helt överväldigad av läslust förra veckan, att jag i lördags gick till biblioteket för att lämna en hög som för en gångs skull var helt och hållet utläst, och låna en ny hög. Nåväl. Den nya högen är för stor, och jag kan nu omöjligt välja vilken jag vill börja på.
Fylld av en sorts hybris tvekar jag inför deckaren av Billingham - det är ju inte så "fint" och ingen egentlig läsutmaning som kommer att rucka min lilla värld. Dock att Billinghams deckare är otroligt spännande med seriemördarpsykologi, som jag älskar, i djupaste London. Men ändå...
Uppfylld av den senaste tidens bögböcker (och jag använder ordet "bög" i en högst vänskaplig ton, nästan kärvänlig, vilket jag hoppas att alla ni som känner mig förstår). Jag kan ändå kalla det gaylitteratur - det låter bättre. Jonas Gardells senaste var en smärtsamt vacker upplevelse, och jag lånade hem hans debutroman Passionsspelet, som jag läste för en herrans massa år sedan, sugen på att läsa om då jag minns att den handlar om olycklig men passionerad kärlek. Jag lånade Timmarna av Michael Cunningham, då jag läste hans Ett hem vid världens ände förra veckan. Varför jag älskar böcker om homosexuell kärlek? Jo, för att den kärleken ofta är intressantare, svårare, och på grund av det mer romantisk än den vanliga. Jag älskar svår kärlek! Att få gåshud när de äntligen får varandra! Hur som helst kan jag inte bestämma mig nu, för vilken av dem jag ska välja. Kanske det blir för mycket smärta och kärlek på en gång om jag fortsätter så här!
Så har jag då mina hemlånade böcker från psykologihyllan, om Sorg. Jag tänker att jag borde lära mig om sorg för att förstå det senaste året, den kommande tidens beteende hos undertecknad. Jag bläddrade i den ena igår, men tröttnade då jag insåg att jag redan lärt mig de fem stadierna utantill - chock, kris, reaktion, etcetera. Från samma hylla lånade jag en bok om kreativitet. Hur blir man kreativ, vilka blir kreativa, när blir man kreativ? Och så vidare.
Mer? Jo, jag lånade Siri Hustvedts Vad jag älskade, helt enkelt för att jag hört att hon ska vara en utomordentlig författare. Jag noterade, när jag var på biblioteket att en bok av henne - Sommaren utan män - ska vara underlag för en läsecirkel som hålls på biblioteket i höst. Jag tänkte att jag nog har gott om tid att läsa den, och vara sådär lagom brinnande för Hustvedt i tid till läsecirkelsträffen.
Jo, så lånade jag en skönlitterär roman av Jenny Diski, vars personligt hållna reseskildringar jag gjort mig beroende av i sommar. Hon är en vass dam med mitt sinne för humor, och en allmänt krass människosyn.
Dessutom lånade jag en biografi om Olof Palme - en politiker jag borde veta mer om, och gilla ännu mer, efter vad jag sett och hört av hans tal. Biografin är lika mycket en personlig skildring av författarens, Göran Greiders, politiska utveckling, som en biografi om Palme.
Det var väl allt. Men ack! Jag har knappt läst en rad sedan igår, och varje gång jag påbörjar en bok börjar jag snegla på en annan. Detta kan vara slutet, om jag inte tar mig i akt. Kanske kommer mina litteraturinlägg att bytas ut mot tankar om kokkonst. Eller så kanske jag bara tystnar, till förmån för min lillasysters litterära utmaning om att hinna läsa Shakespeares samlade verk för jul. Den som lever får se. Nu ska jag sätta mig och titta på min läshög.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar