Richard Duke of York (3 Henry VI)

Som jag förmodade är Richard Duke of York en fortsättning på förra pjäsen, och kriget om vem som ska ta över kungakronan fortsätter.

Henry den sjätte kommer överens med kung Edward om att behålla tronen tills att han dör för att sedan lämna över den till kung Edward och hans ätt. Drottningen blir dock väldigt irriterad över detta och menar, tillsammans med deras son (prins Edward) att det är ett stort svek och att han gjort sonen arvslös. Drottningen, sonen med flera ger sig iväg, mördar Rutland, Richard Duke of Yorks (Hertigen av York) son och därefter hertigen själv efter att ha retat honom med att erbjuda honom en näsduk med sonens blod på, ställa honom på en gödselhög och sätta på honom en papperskrona för att därefter mörda honom. (Rutland är förresten kung Edwards bror och hertigen av York hans far.) Det bådar gott för Henry den sjätte, men Edward och hans män är vinnande i ett annat slag som innebär att Henry och Drottningen återigen måste fly.

Edward, nu kung, planerar att gifta sig med Lady Bona, Louis XI syster och skickar Warwick till Frankrike för att ordna med bröllopet. Under tiden finner dock kung Edward en annan fru, en änka med tre tidigare barn, som han finner väldigt vacker. Warwick vanäras över detta i Frankrike och bestämmer sig för att slå följe med drottningen, som också befinner sig i Frankrike för att be om hjälp mot kung Edward. Henry den sjätte har för sin del blivit tillfångatagen och sitter fängslad i Towern.

Drottningen, Warwick, prins Edward (Henry VI son) invaderar England och tillfångatar kung Edward som lyckas fly med hjälp av några av sina män som i sin tur skickar drottningen på landsflykt och tar livet av hennes son, som inte vill erkänna Edward som sin kung.

I slutet av pjäsen blir även Henry den sjätte mördad i Towern.

Även om det var många personer att hålla reda på och mycket som hände även i den här delen så tyckte jag att den var mer intressant och flöt på mycket bättre än förra. Det gick att hålla en röd tråd genom pjäsen på ett mer smidigt sätt än i The First Part of the Contention. Pjäsen var också intressant på det sättet att drottningen spelade en stor roll. Det var hon som var den mest handlingskraftige av hon och Henry den VI och mycket hon som drev handlingen framåt.

Ett projekt i framtiden kanske kan vara att läsa på mer om Englands kungahus, händelserna i pjäserna är ju till största delen verklighetsbaserade, men det får i så fall bli ett senare projekt. Dagarna går och jag måste fortsätta med Shakespeareläsandet om jag vill hinna klart till jul.